Regn av tårar
Låten you are beautiful- james blunt var på radion när jag lämnade tumba med bilen.
My life is brilliant.
My life is brilliant.
My love is pure.
I saw an angel.
Of that I'm sure.
My life is brilliant.
My love is pure.
I saw an angel.
Of that I'm sure.
Jag vet inte vad som föll i mig men tårarna började falla mer och mer.
Var det glädje tårar? Var det tårar av rädsla? Vad var det för tårar vet jag inte.
Men ni vet när det regnar och man ser inget när man kör bil- så kändes det igår då tårarna föll och föll och jag såg knappt vägen.
Jag körde förbi ican vid rondellen och när jag kom in på den mörka vägen på väg till huset så kände jag att man ska inte köra bil när man har mycket i tankarna och mycket som pågår i ens liv.
Jag skattar mig lycklig och jag har det underbart men det finns saker som gör att jag började gråta bara så där.
Kanske var det låten, kanske var det allt som hänt så fort på så kort tid och jag inte hunnit med att njuta och uppleva det på riktigt. Att jag inte duger till på rätt sätt, att jag finns inte hemma när jag bör vara hemma och inte bara jobba. Kanske är det att jag om två veckor lämnar en plats som jag ser fram att gå mot varje morgon fastän tiderna suger. Se fram emot kollegorna, de glada och inte glada kunderna. Kanske är det detta som gör att jag mår dåligt eller rättare sagt gör mig ledsen.
Jag är en person som inte är så duktig på förändringar- inga förhastade i alla fall. Men sen är väl ingen människa glad för hastiga förändringar, i alla fall inte när man känner att" skit jag trivs där men det är inte allt"
Igår var en dag då jag behövde gråta ut, en dag som säkert kommer komma igen. Herregud jag är bara 23 år vad vill jag av mig själv egentligen. Klart jag tycker det är jobbigt att byta jobb, ha flyttat och inte hinna med allt med huset och livet med min sambo. Men samtidigt är det strålande att få ett annat erbjudande som kan förbättra min vardag och inte bara mitt liv utan vårat liv- det är jag glad för och det behövs.
Jag tror att man glömmer de små sakerna i vardagen och jag kanske är för hård mot mig själv.
Jag vill väl duga för min sambo och för världen utanför som alltid finns där.
Jag ska vara glad och det är jag för allt och alla jag har i mitt liv. Egentligen så ska jag vara överlycklig.
Men jag är mänsklig och ibland glömmer man de sakerna som egentligen spelar roll i livet. Människorna och tankarna.
Det kommer gå bra. Allt tar sin tid. Livet tar tid. Man får bara lära sig att njuta av den tid livet har en att ge!
/ Olga
