Forever and Always

Vad vill ni egentligen? Uppmärksamhet? Inget att göra eller bara leker med livets frågor och människorna ?
Vad är det med folk som påstår att de mår dåligt men att de inte gör något åt det? Jag vet att det låter hur konstigt som helst och ni tror att jag skiter i folk som kommer och säger att de vill ta självmord men om de vill ta det, kommer man då och säger det lite här och där? Jag skulle nog inte tro det. Visst de kanske vill förvarna en om att; "A men snart så händer det för att jag mår så skit och livet suger och ingen gillar mig så varför ska jag vara kvar"
Det är klart att man lyssnar på personen och vill hjälpa och försöker få en att förstå att livet är inte såå svårt att det går att komma ur situationen, att man kan må bra och att det mesta fixar sig,och att man finns där för en och allt fixar sig, bara om man Själv vill. Om man inte vill det och om man inte vill kämpa och det enda man gör är att klagar till andra och säger hur dåligt man har det så kan ingen annan göra något förutom att bara finnas där. Hur ska en annan kunna hjälpa en om man inte själv anstränger sig?

Jag tycker att INGEN människa förtjänar att dö. Vare sig hur livet ser ut så ska inte nån gå och hoppa från en bro eller något liknande bara för att mamma skällde lite på en. Livet är fullt av svårigheter och ibland känns det som om de bara blir fler och fler och man ser inte ljuset men ge inte upp för snabbt för att när man väl har taget steget så är det ingen återvändå.

En vän till mig skrev en gång till mig då jag hade det tufft, att jag aldrig skulle ta det steget att jag gör något dumt som att ta livet av mig. Att jag skulle inte ge upp och att hur mycket man än hade fallit och fallit så skulle jag komma upp på traven igen. Att hon trodde på mig och inte gav upp hoppet om mig fick mig inse att hon hade hur rätt som helst. Att när det är som jobbigast, det är då man ska kämpa så hårt man kan, det är då man inte ska ge upp. Det är lättare sagt än gjort och det låter inte alls vettigt men tro mig, att när man tror att allt är förlorat och det finns ingen chans att förbättra det man vill förbättra, det är då man ska klättra upp dit man var från första början.

Ibland måste man titta omkring sig och se, verkligen se vem som finns där för en och att man har människor som bryr sig om en och inte bara tänka på sig själv och vara en egoist som klagar och inte vill inse att, jag är inte ensam, det finns de som vill och kan hjälpa mig. 

Livet är svårt, tom för en mask! Klagar den? Nej för den vet att den har en andra tusentals maskar runtomkring sig som hjälper en!