Ursäkt efter Ursäkt, när kommer sanningen fram?

Vad är det vi människor är rädda för? Varför kan man inte säga som det är?
Visst jag vet själv att ibland måste man dra en liten vit lögn men not always? Jag här själv vet hur svårt det är
att säga något dumt för man vet hur personen som tar emot det blir ledsen,upprörd eller sur men finns det ingen annan utväg en att komma på en ursäkt eller ljuga?

Om man inte vill ses, varför inte säga det då? Eller åtminstone säga det på ett bättre sett än att komma med en hur bad ursäkt som helst som vilken apa klurar ut att " Men hallå, eat deep shit, de där går jag inte på" Eller så tror folk att man är dum och tar det normalt. Jag är åtminstone glad att det finns några normala kvar här gåendes på våran jord som säger liksom sanningen, som nästan alltid men ändå inte alltid can hurt. Men är det inte bättre att svälja sanninge än att veta att han/hon ljuger eller kommer med en ursäkt som suger?(det rimma fniss men vad gör man )  Ibland måste vi ta tag och deal with it, deal with the truth if you know what I mean. Och visst vi är inte gjorda av sten men hallå, inte alltid alla talar sanning på en och samma dag 24/7 så nån gång kan man väl vara stark och acceptera sanningen, eller är vi för rädda för att såras utav den?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0