The red ballon
Snön faller sakta men säkert ner
I mitten står barnet med röda ballongen
Tittar upp mot skyn och inser
Att han längre inte är fången.
Hans sorg och rädsla håller på att gå sin väg
Tårarna i ansiktet håller på att torka
Han börjar minnas att det inte fanns någon utväg.
Han finns kvar,han måste fortsätta orka.
Allt är grått runt omkring honom
Han står ensam med ballongen röd
Bara att sorgen och rädslan är bakom
och det enda han vill är att få lite stöd.
Hans liv har icke varit lätt
Förlorat sina kära och nära
Han vet att det inte känns rätt
Att stå ensam, det är ingen ära.
Han tittar upp och ser livet
Repet är löst och ballongen är snart fri
Han har nu förstått att icke ta något för givet
Leva utan sorg och rädsla utan med harmoni.
Han tar tråden
Släpper sakta sin ballong
Nu ler han och känner sig icke förråden
Han ser den lyftas, vänder sig om och sjunger sin sång.
Så fick man tråkigt, och vad gör man då det är tråkigt? sover? nej har sovit ut, ja skrev en dikt vilket många känner till att jag gör då jag inte har något att göra. Nu ska ja käka, magen kurrar som om det är 45 världskriget där, Boom Boom säger det!
tjingeling!!
