Forever and Always

Jag blir så arg, så arg på mig själv. Ibland undrar jag varför du änns finns och ibland undrar jag änns varför det blev som det blev. Vi har känt varandra sens små ungar. Körde fotboll på din gård, drack cola tre sommar tillbaka på skateparken, gick i samma skola, bråkade om samma grejer och ändå blev det som det blev. Ingen är perfekt och ingen kommer vara det heller men varför är det så svårt.. Det finns dagar då jag saknar dig verkligen, saknar min vän man hade förr i tiden men ibland så önskar jag bara att du inte fanns. Det jobbigaste är att om man pratar om gamla minnen så kommer du alltid nästan upp, och det suger för du finns nu inte med här, utan du har gått vidare till ditt egna lilla liv.

Blir bara så arg att jag är den som alltid, alltså ALLTID får skiten, alltid den som är i mitten av allt och alla och alltid den som förlorar någon. Det är ingen jävel som förlorar mig inte, vem vill änns ha mig som vän dah?! Nej nej det är alltid jag som fuuckar till det och förlorar folk. Man lär sig av sina misstag men att glömma det man lärde sig utav och glömma en vän är ju hur piss jobbigt som helst. Du var inte den bästa men ändå så var du det,du var alltid du och det suger för det är just det man saknar.
Ibland så saknar man din humor men inte dina temprament, sånna som fick mig i mitten av två vänner.

POSJGPAEJPÖGESGJESWPHGÖH PWHQFPI Q#=)¤/!="¤# Y!("Y¤E(=!"!!!!!!!!! Jag ångrar inget, det enda jag ångrar är att en människa ska inte få stå i mitten och välja bland två polare, det är fel och bajsigt. Alla behöver inte vara best friends med varandra, man ska kunna acceptera sina vänners val vare sig vad och det gjorde inte du. Så jävla onödigt och patetiskt. Fan va jobbigt.