kan jag göra allt och behålla allt? eller är det bara en dröm?
Kollade klart på Greys anatomy nyss, det sista avsnittet= Jag grät.
Men det jag vill få ut är att jag gillade en mening som nån sade i serien:
←I cant do everything and still have everything→
Det här stämmer så mycket, inte bara på mig men på de flesta. Att man kan inte göra allt och fortfarande ha kvar allt. Det går bara inte. Man visar hela tiden att man är bra och kan saker att man kämpar och kämpar för att visa att man verkligen kan uppnå, men om man inte lyckas, om man inte gör det vem är det som brister då? Man visar i slutändan för omgivningen mest för att bevisa något och det äri nte omgivningen som tar skadan om man misslyckas. Det är en själv. I grund och botten är det för sig själv som man försöker bevisa att vare sig hur mycket man kämpar och kämpar så kan man uppnå det man Själv vill uppnå. Att man är bra och att man kan saker och kämpar för sig själv och inte för andra. Man kämpar och bevisar för sig själv genom andra utan att man änns vet om det. Man vill ha andras bekräftelser om och om igen för att man skall kunna fortsätta tror man. Man kan inte klara sig ensam och om man misslyckas så går det inte att fortsätta om man itne har någon att bevisa det för. Men det går, det går. Man har alltid sig själv kvar, vare sig hur man vill göra allt men ändå inte lyckas behålla allt.
Ibland ser man inte klart, ibland ser man bara svart eller vitt och ibland så ser man bara grått.
Man har inga färger framför sig och ingen lampa som lyser framför en för att ge råd och ideer, hjälp helt enkelt. Vad händer då liksom man tror att man står ensam där med grått framför sig och ingen hjälpande hand. Vad händer???? Det är min fråga och jag vet inte svaret... men jag vill veta. Vad är det som får oss att försöka och försöka göra bra och räcka till för alla men i slutändan glömmer man sig själv och den enda man inte räcker till är en själv..
