Blinda jä*vlar vi människor är, tyvärr
Vad är det med oss människor egentligen?
När vi har något framför oss, någon som finns där för en och gör allt för en, så ser vi inte det, vi tar de förgivet att det kommer alltid att finnas kvar där vare sig vad. Men sen kommer man till stunden då det längre inte finns, och det är bara, BARA då man öppnar sina ögon och tänker till:" Nemän oj, vart försvann du?`"
Bara då inser man det och om man är smart försöker man fixa till det och när det inte svarar eller inte finns där lika mycket för en, ja då märker man att något är fel men man tänker fortfarande inte att det är jag som har gjort felet att inte har sett dig förr, utan man tar över de på den man inte såg och börjar komma med att den är sur, ignorerar helt plötsligt, bryr sig inte alls om en.
Men hallå? det är klart, hur ska man kunna bry sig och inte ignorera när man själv blir det ?
Skärpning seriöst.
Man vet inte vad man har förens det är borta.
Och så ska de inte vara. Man ska veta vad man har då man har det!
När vi har något framför oss, någon som finns där för en och gör allt för en, så ser vi inte det, vi tar de förgivet att det kommer alltid att finnas kvar där vare sig vad. Men sen kommer man till stunden då det längre inte finns, och det är bara, BARA då man öppnar sina ögon och tänker till:" Nemän oj, vart försvann du?`"
Bara då inser man det och om man är smart försöker man fixa till det och när det inte svarar eller inte finns där lika mycket för en, ja då märker man att något är fel men man tänker fortfarande inte att det är jag som har gjort felet att inte har sett dig förr, utan man tar över de på den man inte såg och börjar komma med att den är sur, ignorerar helt plötsligt, bryr sig inte alls om en.
Men hallå? det är klart, hur ska man kunna bry sig och inte ignorera när man själv blir det ?
Skärpning seriöst.
Man vet inte vad man har förens det är borta.
Och så ska de inte vara. Man ska veta vad man har då man har det!
Kommentarer
Trackback
