As the tears rolled down my eyes.

Jag orkar inte mer. Det gör ont och jag kan inte sova. Jag drömmer, vaknar och inser att allt var bara en dröm.
Det gör ont och det enda sättet är det svåraste men de bästa. Jag saknar dig, fortfarande och du finns alltid kvar.
Och det hatar jag. Men ändå älskar jag det. Vare sig vad kommer du aldrig försvinna och på ett sätt vill ja inte att du gör de men ändå så vill jag det. För de känns som om du håller mig kvar från att fortsätta. Fastän du har gått vidare och de gjorde du när jag var med tom. Ja känner mig svag och de gör ont att bli påmind men samtidigt glatt. Så ja får ta allt med en nypa salt och se de positivt genom allt. Livet är ingen dans på rosor men du fick mig känna som en i flera månader och det är de månaderna som borde vara värda. Det värsta är att ja minns bara de dåliga. Jag älskar inte dig, har ej gjort, jag saknar dig och kommer att göra det men jag måste sluta och gå vidare! För du är inte längre värd besväret.


...But inside I kept repeating
Don't you let them see you cry
So I casually turned my head
As the tears rolled down my eyes..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0