J.K

Har nyss läst klart en bok av Johan Kling.

Började läsa den vid tre o slutade nyss. Ville bara fortsätta och bli klar med den, den var bra!
Enda anledningen varför den var bra eller som jag kan komma på just nu är att jag känner igen mig såå mycket i den. Visst det handlade om en kille magnus och livet. Människorna, djuren, träden, skuggorna allt runt omkring honom. Men jag kände igen mig, hemskt dock but i did.

Vi människor är verkligen så självupptagna av oss själva att vi glömmer de omkring oss. Bara när de försvinner, stannar vi upp ett tag och glömmer oss själva för en sekund och inser. Bara då. Inte annars. HEMSKT! Skärpning fan.


Och nu blir de iväg till stan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0