SE livet, Ta vara på det.
Häromdagen fick jag dåliga nyheter av en gammal gammal bästa kill kompis från grundskolan. Och de kom som en chock och fick mig att tänka till.(ja gillar och tänka skulle ni alla säga nu men de var ett tag sedan ja tänkte)
Inte nog med de så såg jag ett program igår, om sjukdomar och att folk har besegrat de fastän läkarna har sagt att de är en 100 dödlig sjukdom, du har mindre än ett år kvar att leva, tex.
Dessa människor som fått veta på något sådant hemskt, var lyckliga och ta mig inte fel nu men de försökte leva ut sitt liv, de "sista" de hade på många olika sätt.( Sen finns de dem som beter sig annorlunda i sådana situationer men i detta fall var de inte så)
De reste runt, upplevde saker som de kanske egentligen ville göra om tio år, men gjorde det nu, såg livet med HELT andra ögon, de tog livet inte förgivet och var(försökte jag vet inte) lyckliga.
Och då undrar jag, behöver man få reda på något sådant hemskt för att verkligen se, SE LIVET. Se de vi har framför oss, framtiden, de vi gör och de vi inte har gjort. De vi missar, de vi blundar för. Måste man få någon kick i baken för att" Oj nej men, hallå, jag har ju ett liv, jag mår bra, varför tar jag inte vara på det?"
Jag bablar väldigt mycket nu och säger säkert en massa struntprat. De är olika från person till person. Men om vi ska prata om mig, och om jag skulle få reda på att jag skulle dö inom ett år eller så, jag vet absolut inte vad jag skulle göra. kanske ta självmord för ja vet redan att ja ändå ska dö, eller försöka hinna med allt som bara går, eller bara vara som innan? Väldigt svårt att säga men när jag får sådana besked, om någon jag känner, vars nära har dött eller nån jag känner så får de mig att tänka till, skit, man behöver inte bli 90 år gammal för att dö, man kan dö nu. och jag vet om de, det är klart men jag skäms att jag inte tar vara på mitt liv mer, för jag tror ju att ja kommer leva vidare och vidare, MEN man vet aldrig. Man kan aldrig förutse döden, och de är läskigt.
De som är kanske jätte sjuka, då tror man ju att de dör före, men vem vet, jag kanske dör imorgon?
Och de läskigaste av allt, man vet inte när, var,hur och varför. Händer det så händer det.
Ps. Va inte osäkra eller försiktiga eller väntar tills imorgon om ni har något att säga till era kära. Gör de nu, för man vet aldrig. Allt tas ju förgivet. "Alla kommer vara kvar LÄNGE". "det är en dag imorgon"
De vill jag också tro och hoppas!
