Forever and Always

Jag undrar om allt händer för en orsak eller inte. Ibland vet jag inte änns själv men ibland så tror jag verkligen att de gör det.
Har hänt mig många gånger då jag går från jobbet, och vanligtvis brukar jag alltid gå raka vägen till t banan eller förbi pressbyrån för att köpa cola. Men en dag så gick jag inte direkt till t banan( kommer inte ihåg vart ja gick men skit samma) o då träffar man på någon. skulle ja gått samma väg som alltid, kanske de aldrig skulle hänt?

eller då man minst anar de så är det någon man träffar på eller någon som kommer till ens jobb. Helt så där bara. SOm man inte sett eller pratat live med sens maj 2009!!!!
ja vet inte creepy bara. allt är creepy.

det ja har kommit i underfund med är att jag är så tacksam att jag är jag och att mitt liv är just som det är.
det är inte perfekt, absolut inte. men vems är det? jag är inte rik, eller lycklig 24/7, men vem är det? jag har inte allt jag vill ha eller önskar att ja hade. jag gör misstag och har gjort misstag och kommer göra misstag. men vem gör inte det?
jag är tacksam och glad för de jag känner och har i mitt liv.

det är en sån stor gåva, att ha er,(och jag hoppas ni vet vem ni är) att när jag häromdagen satt på t banan och tänkte på det så började jag le och var så glad. Tack för att ni finns! Verkligen! Ni gör min dag! dagar, livet!

Nej nu är det slut talkat för mig, om 9 timmar är jag 20!!! så nu ska ja börja fixa håret och åka iväg på kalas o sen uuuuuttt!!!!!!!!




:D
FAN VA JA ÄR GLAD!
Jag är så jävla tacksam!