Forever and Always

Rädd eller arg, vad är lättare?
Ibland kan man vara arg bara för att man vill inte vara rädd. Eller förnekar det, är för arg för att vara rädd.
Eller svårt att förklara.

Tex, en nära till en ligger på sjukhuset eller är skadat, och man kanske sa något till den som man sen ångrar då man tror att nu finns det ingen återvändo om människan inte vaknar. Då kan man bli arg på personen eller människorna runt omkring sig men inte blir arg på sig själv. Man använder ilskan mot andra för att inte visa sitt Jag att man är rädd.

Så, vad är lättare, att acceptera att man är rädd eller vara arg och förneka det?

Jag kan vara rädd då och då för saker som händer i livet eller som inte har hänt, men livet allmänt.
Arg kan jag också bli på livet, eller på någon annan innan jag inser att det är mest mig själv jag är arg för att jag inte vågar göra något speciellt, eller säga något som borde vara hur lätt som helst att säga!

så vad blir man? rädd eller arg för att man är rädd? Antagligen arg för att man är rädd. Men det är inget fel med att vara rädd. Det är bra ibland.