Forever and Always

The stages of our grief:

anger, fear, guilt, depression, acceptance.

And the first seeds of grief... Denial

Jag har aldrig förstått mig på mänskligheten och nu gör jag verkligen inte det och kommer aldrig att göra det.
Jag och malin var på minnesstunden igår, där det hände, där du blev mördad, på plattan och det kändes tungt.
Så många som var samlade på en plats. Det var hårt att se.

Det sjukaste är att det ALLTID är den snälla som drabbas. Jag förstår inte det? Jag förstår mig inte på mänskligheten, hur vi tänker egentligen, var fan får vi ifrån att ha med sig något vast när man går ut, då är ju tanken bakom att antagligen använda föremålet också??? MEN VARFÖR!
Du var verkligen inte den som bråkar, som liten var du en bråkstake men sen blev du hur go som helst.
Nu finns du inte mer.

Det verkar vara hur lätt som jävla helst att ta någons liv nu för tiden. Helt sjukt. Jag blir galen och FÖRBANNAD!
Arg, ledsen men mest arg.


Jag vet att den som nu gjorde det här, den som mördade dig kommer inte få tillräckligt med straff, han borde lida och lida och lida, för du kommer inte tillbaka!