Forever and Always

" Har du inte några singel vänner som tänker som dig"- fick jag höra av en kollega idag.
Jag tog det som något positivt! :)

Allt började med hur kvinnor tänker, hur jag brukar tänka, vad jag blir irriterad eller arg på mest när det gäller min pojkvän etc.

Det finns kvinnor/tjejer som tar upp små saker som egentligen inte är så väsentligt och som männen inte alls hänger med på. Tex, flickvännen tar upp något gammalt som hon tänkte på och blir förbannad över, men hon förklarar inte all historia som hon är arg över, pojkvännen märker detta men ignorerar, tjejen fortsätter vara förbannad så killen frågar vad frågan är och svaret blir ungefär; ja men det borde väl du veta, etc etc etc, ur det lilla blir det ett stort tjafs.

Ur denna diskussion som jag och en kollega hade idag gick vi in på om jag brukar bry mig om små saker, vad jag blir arg på eller irriterar mig på hos pojkvännen min.

Må det vara dåligt eller bra så blir jag inte så snabbt irriterad för små saker, eller arg för något som känns onödigt att ta sin tid och vara arg över.

Om jag blir arg eller irriterad är det när någon ljuger rakt i ansiktet på mig och fortsätter göra detta fastän jag fattar att det är redan en lögn, det är det värsta.
Men för mig är det en stor sak.

Sen små saker, som jag säger inte alla tjejer tjafsar om eller blir arga över( vi alla är olika så det är kanske 2 av 5 som tar upp små saker helt i onödan) brukar jag inte ta upp eller jag ser inte de och jag har säkert blivit irriterad på något men aldrig så att det blir värsta bråket utav det, "Im a lover, not a fighter";)
Jag säger inte att jag är perfekt, ingen är det.

Han frågade mig, men du måste väl någongång ha typ sagt" aa men nu blir det ingen sex på en vecka" för att jag vart arg eller något.

NEJ?


Jag vet inte om jag är konstig men det känns så fel att ta bort sex bara för att man är irriterad över något som killen har gjort, använda det som något sett att få ett " jag hade rätt, du gjorde fel". Jag, lider ju av det också?
Känns bara irriterande att använda sex som ett hot...
Har fått höra inte bara en gång att, " men säg att det inte blir sex på en månad så följer han med, eller säger ja"
VA? nej, jag lider ju av det också och att hota sin kära är fel.
Varför pratar man inte istället?

Ibland kan det vara svårt, men enligt mig är att prata, det är den bästa vägen som finns.
Eller är jag helt ute och cyklar?

Vad tycker ni?