Vi vet inte vad vi har förens det är borta.

Det krävs en persons död för att man skall stanna upp och tänka till.
Det krävs en människas död för att man skall stanna upp och se sig omkring.
Det krävs en väns död för att man skall stanna upp och sluta vara stolt för att se sig omkring.
Det krävs någon annan för att man skall stanna upp och inse vad det är man har, uppskatta det som finns precis bredvid en.


Det är hemskt men sant. Vi ser inte vad vi har förens det är borta. Med borta menar jag att det kan vara borta när som helst, nu i denna värld som vi lever i.
Jag är en av de. Som någon gång har tagit någon förgivet, inte ringt för att han/hon inte ringt mig. Inte sagt hej för att han/hon inte gjorde det först. Inte haft tid för att ses, för att man inte orkar.
Att det ska krävas någons död för att man ska stanna upp och sluta vara så girig och förjävlig. Sluta tänka på vad sig själv så mycket.

Jag ogillar mig själv för det, men man är bara människa. Det bästa är att försöka.

Jag vet att jag gör det. Gör du?







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0