Snart är det väl dags att svänga av vägen.
Jag önskar att du fanns här och kunde säga till mig vad jag ska göra. Ingen är perfekt och livet kan aldrig vara perfekt, så kanske jag är på väg att göra ett misstag om jag ändrar vägen, eller att stanna är ett misstag?
Jag trivs men psykiskt orkar jag inte mer. Jag höll nästan på att gråta av ilska över att det inte funkar som det borde. Men jag höll mig. Jag är bara så
Trött i hjärtat av att göra folk besvikna, och jag vet att det absolut inte är mitt fel men om man varje dag ska stå och förklara varför det inte blev som det blev, så är det ju man själv som får skiten när man pratar med personen, och så mycket klarar inte jag att ta. Jag vet att livet är tufft och jag har stött på sådant förr, på mitt första jobb men det är inte samma sak, inte alls. För då häll kaoset inte i sig, det fortsatte inte, men nu gör de det, och jag har ingen kraft att kämpa för något som jag älskar att göra, som jag blev anställd att göra. Men någonstans på vägen blev allt fel.
Vi får se hur det ser ut efter sommaren, men mitt hjärta orkar inte mer.
