det som har förlorats- det som har vunnits
jag saknar dig. du vet det.
Allt verkar vara så bra just nu i mitt liv. Som om alla pusselbitar funnit varandra och jag är lycklig.
Jag ser så mycket fram emot framtiden och det som skall komma men någonstans på vägen så är jag rädd. Inte rädd för vad som skall komma utan rädd för vad jag lämnar bakom mig.
Kanske är jag inte rädd men mer obekväm med att inse det som är, det som inte kommer tillbaka. Det som har förlorats. Det som fanns förr.
Jag är rädd för att slappna av på riktigt. Ibland vill jag bara att någon nyper mig och säger att " Olga detta är inte en dröm, detta händer på riktigt", vi ska flytta till hus, vi ska starta vårt liv, här och nu.
Jag är rädd för att slappna av, för varje gång jag gör det, varje gång jag är lycklig och alla pusselbitarna är på plats, BAM så är det något som förstör, något som sänker mig djupt ner under.
Så jag försöker och försöker vara så glad som möjligt men samtidigt vaksam. borde jag vara det? nej!
jag har så mycket att vara tacksam över, så mycket att se fram emot och mycket mer. så jag borde bara gå och lägga mig och hålla tyst. Man är nog lite nervös och kommer vara det ända tills aug närmar sig, längtar och längtar. Varför kan inte tiden gå fort? varför kan inte tiden gå lika fort som när något försvann ur mitt liv på några minuter. varför kan inte tiden gå lika fort så att det är augusti och vi har flyttat in i huset! DET SKA BLI UNDERBART!!!
Allt verkar vara så bra just nu i mitt liv. Som om alla pusselbitar funnit varandra och jag är lycklig.
Jag ser så mycket fram emot framtiden och det som skall komma men någonstans på vägen så är jag rädd. Inte rädd för vad som skall komma utan rädd för vad jag lämnar bakom mig.
Kanske är jag inte rädd men mer obekväm med att inse det som är, det som inte kommer tillbaka. Det som har förlorats. Det som fanns förr.
Jag är rädd för att slappna av på riktigt. Ibland vill jag bara att någon nyper mig och säger att " Olga detta är inte en dröm, detta händer på riktigt", vi ska flytta till hus, vi ska starta vårt liv, här och nu.
Jag är rädd för att slappna av, för varje gång jag gör det, varje gång jag är lycklig och alla pusselbitarna är på plats, BAM så är det något som förstör, något som sänker mig djupt ner under.
Så jag försöker och försöker vara så glad som möjligt men samtidigt vaksam. borde jag vara det? nej!
jag har så mycket att vara tacksam över, så mycket att se fram emot och mycket mer. så jag borde bara gå och lägga mig och hålla tyst. Man är nog lite nervös och kommer vara det ända tills aug närmar sig, längtar och längtar. Varför kan inte tiden gå fort? varför kan inte tiden gå lika fort som när något försvann ur mitt liv på några minuter. varför kan inte tiden gå lika fort så att det är augusti och vi har flyttat in i huset! DET SKA BLI UNDERBART!!!
Kommentarer
Trackback
