Forever and Always

Du är en person jag kan säga att jag känner. För det gör jag.

Jag vet att du vill att jag ska finnas där för dig, du ska inte behöva säga det.

Jag vet att du vill att jag ska komma på allt själv.

 

Jag vet att du var arg, du ville ha lite avstånd- och jag vet att det var sista gången vi skulle pratas via telefon. Jag visste att det var sista gången vi hade någon sorts av vänskap. Jag vet att det var där det tog slut.

 

Jag visste att den dagen var sista dagen. Jag förstod att inom sin tid skulle du ta bort inbjudan till inflyttningsfesten, ta bort mig från facebook skiten, instagram skiten, ta bort mig från ditt liv. Jag visste allt detta, jag såg det framför mig för jag känner dig. Jag har känt dig sen vi var små.

 

Jag fanns där för dig när du fick tidningsjobbet den kalla vintern. I snöoväder kom jag till dig för att du ville ha sällskap, hjälpa dig, för det är vad vänner gör.

 

Jag stöttade dig med dina åk till Norge så att du skulle kunna vara med din nuvarande flickvän. Jag stöttade dig, hela jävla vägen stöttade jag dig. Jag gick ut med din hund för att du skulle kunna åka till Norge, vem om inte jag. Alltid där för dig.

 

Jag har tagits för givet av dig, jag vet och du vet det. Du har sagt saker till mig och jag har svalt det, för du var min vän och jag antog att du inget illa menade. 

 

Du är äldre än mig men du har alltid varit som en lilla syster för mig. Vi har kanske vuxit ifrån varann jag vet inte. Det sägs att tiden läker alla sår men jag vet inte vad det är för sår som skall läkas?

Jag tror inte du vill att jag ska komma på något mer själv än det du sa på telefonen men att ta bort mig så där, låtsas ha mycket att göra, "jobba" mycket är bullshit och väldigt barnsligt.

 

Du har gjort så här flera gånger förr men inte med mig, inte med din barndomsvän. De gångerna och de personer som har fått känna på samma grej har åtminstone fått förklaring men jag din vän som känt dig så länge får ingenting. Har jag funnits där för mycket för dig att jag förtjänar allt detta?

Borde jag ha behandlat dig som skit lite mer för att kanske få en förklaring?

 

Om du är rädd för mig så borde du sagt det. Om du inte vill ha något med mig att göra så säg det till mig. Om du hatar mig säg det till mig. Om du vill se mig död, säg det till mig. Men undvik inte, var inte feg och barnslig. Låt inte din stolthet hindra dig från att vara en människa.